Gradvis nedmontering av svenskan på Finlands skogscentral

Jag vill berätta om ett fall där svenskans ställning sakta försämrats.

Den organisation jag ska berätta om är Finlands skogscentral och den gradvisa nedmonteringen av svenskan där. Förr, ända fram till år 1991, fanns det en finsk- och en svenskspråkig centralskogsnämnd på riksplanet; Keskusmetsälautakunta Tapio och Skogscentralen Skogskultur. Det fanns 19 regionala skogsnämnder, 17 på de finsk- och 2 på de svenskspråkiga områdena (Österbottens skogsnämnd och Nylands-Åbolands skogsnämnd).

År 1991 slogs Tapio och Skogskultur ihop, efter förhandlingar lyckades man få en svensk enhet i Tapio. Och de regionala 19 områdena blev 13, inte heller där var det en självklarhet, men sedan blev ett område, Kustens skogscentral, på det område där de flesta skogsägarna talar svenska.

Nästa ändring skedde år 2011. Då slog man ihop det hela till Finlands skogscentral. Den hade fem regioner – och igen än gång efter mycket långa diskussioner hölls den gamla Kustens skogscentrals område lyckligtvis inom samma av de fem områdena. Men tidigare hade områdena haft ett visst självstyre och egna direktioner – och nu försvann ju den direktion som hade svenska som arbetsspråk.

Och nu – från och med den 1 april i år har man beslutat att gå in för att helt slopa områdena, gå in för en matrisorganisation. I framtiden kan beslut eller planer som gäller Korpo beslutasom i Kuhmo, eller att man i Vasa gör beslut om skogar i Rautavaara.

Jag kan ha mina åsikter om vad det här betyder med tanke på skogsvård, ekologi – eller arbetstagarnas trivsel överhuvudtaget, men nu gäller det språket – och där vet jag att det lider.

Dessutom beslöt man i samma veva att ge foten till översättaren, outsourca det hela genom konkurrensutsättning. Det finns ingen inom skogscentralen som har det språkliga ansvaret eller ska se till att svenskan fungerar. Ingen som centralt koordinerar översättandet heller, utan var och en ska själv vara i kontakt med översättaren. Och det finns en gräns som gör att uppdragen bör vara av en viss storlek, allt för små bitar får det inte vara. Och jag tror att vi alla här vet att det ofta är just ganska små och korta texter som behövs. Till exempel en rubrik till en text eller en kort text på en hemsida eller motsvarande. Nu finns det ingen inom huset som har ansvar för att det här fungerar.

Jag tycker att Folktinget kunde sätta det här fallet till pappers lite noggrannare, så att det finns memorerat och göra en kort case-rapport. Jag tror att det vore viktigt att ha det nedskrivet. Det kunde vara bra att i framtiden ha som ett konkret exempel då man i någon annan organisation gör ändringar ”som inte är farliga” eller ”inte egentligen inverkar” eller är ”det enda förnuftiga”. Det kunde vara viktigt då man i andra organisationer tar små steg, så små att de kanske just då i stunden inte känns så dramatiska – men sedan gradvis då man ser helheten blir bilden en annan.

Anders Portins anförande på Folktingets session i Helsingfors 18.5.2024