Framtidstro är ett gemensamt ansvar

Framtidstron bland unga har enligt studier (bl.a. Ungdomsbarometern) försvagats under de senaste åren. Om framtiden ter sig hopplös och dyster väcker det i värsta fall ångest och handlingsförlamning. Om vi däremot för fram möjligheter och lösningar, kan vi väcka hopp och mod att agera. Därför är det avgörande hur vi talar om framtiden – särskilt med våra unga.

I dag formas ungas världsbild i hög grad av sociala medier och ett snabbt nyhetsflöde där kriser, konflikter och oro ofta dominerar. Krig, klimatförändringar och ekonomisk osäkerhet kablas ut dygnet runt på ett sätt som lätt kan kännas överväldigande. När detta dessutom förstärks av en politisk retorik där framtiden målas upp i allt mörkare färger, är det inte märkligt om många unga börjar fråga sig: väntar en framtid fylld av möjligheter eller av hot?

Det finns mycket i vårt samhälle som fungerar väl och som vi bör värna om. Vi är världens lyckligaste land, vi har en relativt ren miljö, vi är ett av världens mest jämställda och minst korrupta länder. Det här är saker vi har borde lyfta fram oftare.

Till barndomen och ungdomen hör en naturlig optimism. Detta bör vi inte ta ifrån unga genom överdriven dysterhet. Vår uppgift är inte att dölja verkligheten, utan att sätta den i proportion: det finns utmaningar, men också lösningar. Vi måste se till att de ungas optimism inte förtvinar.

Framtidstro är inte något som uppstår av sig självt. Den byggs i hemmen, i skolan, i sociala medier — och i politiken. Här har vi alla ett ansvar. Vi bidrar alla till den retorik som de unga hör. De ynga förtjänar också hoppfulla budskap.

Isabella Martin och Karin Cederlöf